Om du har fem judar och tre kulor, hur många extra kulor behöver du köpa för att kunna döda alla fem judar?Nu visar det sig att vi inte är mycket bättre själv. I skolboken "Förstagluttarna" som sålts i ca 50 000 exemplar kan man t ex se en liten kille med tjocka glasögon som sitter ensam. ”Han är ju jude”, förklarar boken. Det är alltså därför han är ensam (eller har tjocka glasögon), eller? Vidare finns det inslag av att 7-åriga pojkar samlar på nakna bröst och att alla muslimska flickor bär slöja. På detta sätt befäster boken existerande fördomar och könsroller på ett skrämmande sätt.
All heder till de föräldrar som uppmärksammat detta och nu protesterar. Jämo och DO håller med.
Många försvarar boken med att barnen gillar den och att den ger tillfälle att problematisera kring. problemet är att det inte är en diskussionsbok, utan en läsebok och den används som en sådan. Idag har vi ingen oberoende granskning av läromedel. Detta fall visar på att det kan behövas. Vem vet vad som mer döljer sig därute?
Inlägg
17 kommentarer:
Den här frågan är inte så enkel som du får den att låta som. Först och främst är det rena faktafel som spridits om boken. Jag har läst den.
Självklart reflekterar barn i sjuårsåldern om sin tillvaro. Kan de inte det, är det skolans förbannade skyldighet att träna dem på det! Gärna med hjälp av skönlitterära texter.
Alla som någongång läst böcker med sjuåringar vet väl att de böcker som intresserar är de som handlar om deras egen verklighet.
Jag har läst boken Förstagluttarna. Den är INTE rasistisk. Det farliga är INTE texten. Det farliga är när galna vuxna gör bort-i-tok-tolkningar tagna från någon helt annanstans än boken. Det, om något, cementerar urgamla föreställningar.
Att tjejer skulle vara sämre i matte framkommer INTE i boken. Den karaktär som i boken får gå till specialläraren råkar vara en flicka. Tolkningen att tjejer generellt därför skulle vara sämre, gör inget barn - inte heller kloka vuxna. Den tolkningen gör bara okloka vuxna, som fortfarande bär med sig någon uråldrig, fördomsfull syn. Det, om något, cementerar urgamla föreställningar.
Menar du på fullt allvar att du tror på de fördomsfulla och okunniga kommentarer som föräldrar och en jämställdhetsstrateg har lämnat och som sedan okritiskt har vidarebefordrats av journalister? Jag tror att folk idag har smittats så hårt av dokusåpakulturen att man inte förstår hur ett skönlitterärt verk fungerar längre. Man förstår inte att individer i berättelser inte nödvändigtvis företräder någon eller något annat, som en författare eller ett förlag. Dessa människor skulle t ex tro att Dostojevskij hävdar att det är normativt rätt att slå ihjäl snåla hyresvärdinnor. Och att hävda att en sjuåring inte förstår detta, då har man nog inte uppfostrat några egna barn.
Du har uppenbarligen inte följt nyheten så noga. "Jude-passusen" nämndes i förbigående. I själva verket enkom för att legitmera angreppet på boken som uteslutande görs av genus-"vetenskapliga" skäl. Föräldern (ja det är rätt med singularis, det är bara en) har nämligen en vännina som läst genusvetenskap i Göteborg och till vilken hon refererar i en intervju i lokaltidningen.
Här handlar det om att säkerställa att inte en enda kille i Karlskoga någonsin kommer att tro att han kan vara bättre än en enda tjej i matematik!
Det är rent sorgligt att pedagoger går ut & försvarar den boken som är rent skräp och cementerar könsroller på ett sätt som borde göra KD stolta..
Jag har tagit del av boken för min son utsatts för den i hans skola. Jag vill ägna tid åt läsning med honom inte att diskutera dessa snäva beskrivningar som står i boken:
”Tjocka Berta” som gillar fotboll beskrivs som våldsbenägen och avvikande; Kaxig ”kolsvarte” Victor med sina ”otroliga vita tänder” som har oansvarfulla föräldrar och ligger efter i både matte och svenska fast han bor med en förskollärare; Ruben som är duktig akademiskt med saknar sociala kunskaper – typiskt mobnings offer?; flickor som förknippas med att vara dåliga i matte. Boken även beskriver hur huvudkaraktärer, Moa och Mille, åker till en flygplatsen utan sina föräldrars vetande för att säga åt Milles pappas älskarinna att lämna honom i fred. Milles mamma bara gråter. Senare blir Milles föräldrar ihop igen efter att han hamnade i sjukhuset. Hur mår barn till skilda föräldrar av detta? Ska de ta ansvar för sina föräldrars skildmässor?
I läroplan Lpo94 står det:
Sida 5:
”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.”
Och sida 6:
”Undervisning skall var saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förman för den ena eller andra.”
I princip har en läsebok en särskilt status för barn och ska den åtminstone följa läroplan vilket den här läseboken inte gör. Kom ihåg att det är 7 åriga som vi pratar om!
Författare Martin Widmark har bland andra lyckas att skriva intressanta barnböcker som inte är roligt/spännande på någons/folkgrupps bekostnad.
Vi har efterfrågat skriftligt diskussionunderlag om innehållet i boken och gett specifika exempel i boken som vi vill att rektorn bemöter. Hon har aldrig gjort det varken muntligt eller skriftligt.
Barnen ska läsa böcker som hemläxor. Vi har förklarat för vår rektornatt vi föräldrar behöver stöd att kunna hantera dessa fördomsfulla beskrivningar som förekommer i så gott som varje kapitel. Vad är skolans värdegrund? Tyvärr har rektor vägrat att gå in på detaljer: det är i detaljerna problemen finns.
När jag var närvarande i klassen med mitt barn var den enda ”diskussionen” som jag hörde var att repetera vad som hade hänt i föregående kapitel!
Om man läser boken förstår man varför rektorn inte vill eller, rättare sagt, inte kan ge oss något skriftligt. Om man försöker skapa motbilder till fördomarna i boken varje vecka blir det inte mycket tid kvar, om alls någon, till just läsande: läsande som skulle vara i fokus.
Det intressanta med skönlitterära texter är att de går att tolka så olika. Jag har inte alls samma bild av Förstagluttarna som Eldhäst. Jag tycker att barnen i boken uppträder som barn gör mest. Mille oroar sig över sina föräldrars skilsmässa och blir arg över pappas nya tjej. Fullt naturlig reaktion tycker jag.
För mig är Victor är en glad men okoncentrerad kille. Han och Moa gillar varandra och blir ihop - eller egentligen är de nog bara kompisar för Moa vet inte riktigt hur det känns när man är kär. Hon brukar fundera över hur det kan kännas att vara det.
Jag kopplar inte ihop Victors svårighet i skolan sig med hudfärg. Varför skulle jag göra det? Inte heller har jag någon slags tro på att förskollärares barn automatiskt har lätt för sig i skolan. Den kopplingen var ny för mig och jag skulle gärna vilja höra hur det kommer sig att du gör den tolkningen. Om du och jag hade gått i samma klass, skulle vi ha kunnat berätta om våra tankar för varandra.
Det hade varit spännande.
Marie A:"Jag har inte alls samma bild av Förstagluttarna som Eldhäst. Jag tycker att barnen i boken uppträder som barn gör mest. Mille oroar sig över sina föräldrars skilsmässa och blir arg över pappas nya tjej. Fullt naturlig reaktion tycker jag."
Att alla 7/8 åriga tjejer är intresserade av kläder och utseende förutom "Tjocka Berta" som gillar fotboll och frågar chans? Att 7/8 åriga pojkar är som intresserade i bröst? Inte i mina barnens skola! Det liknar inte alls verklighet. Boken är spetsade och kategorisk. De flesta i min dötters år började spela fotboll vid 7/8 år. Fotboll har inte alls den pojkstämpel som i boken. Det finns ett kärlekspar i hennes årskurs av 50 barn. Flickor går inte runt och jagar pojkar; inte ens vid 11 år.
Vissa mobbnings tendenser har man sett i efter kapitel "Tjocka Berta" där barn blev uppmarksammade om hur de ser ut. Min dötter t ex tycker plötsligt att hon var tjock. (Hon är inte i närheten förresten (min åsikt är att det inte är negativt att vara tjock)). Onödigt särskilt när de kommer från en läsebok och inte verklighet.
Hur Förstagluttarna använder ord som "konstig" och "gammal vanliga" (om alla förutom Ruben, Victor och Marjam: lustigt hur det var just de som inte från förskoleklass) för att beskriva barn och beteende är väldigt effektivt sätt att dela barn i vi vanliga och de konstiga. Om du är den enda t ex muslismsk tjej i en klass är det högst otrevlig att sitta i en klass med den negativ/snäv bild av islam. (Har pratat med familjer: man känner sig utpekad) Att Victors tänder beskrivs som "otroliga vita" (alla barn har vita tänder) är inget skoj. (Har pratat med familjer). Hudfärg blir en grej i Förstagluttarna. De flesta 7-9 åriga barn i verklighet lagger inte så stort vikt vid hudfärg som i boken.
Vilken sida står det att Victor är okoncentrerad förresten: jag syfter till hans beteende i klassrummet. Jag pratar inte om att ha "lätt i skolan". Jag pratar om att ha det normalt. Det är det jag delvis menar med att bokens roligheten/läslust är på bekostnad av andra barn. Att vara annorlunda beskrivs NEGATIVT i boken.
Hela Milles agerande omkring pappas nya tjej kan ge intryck till barnen med skilda föräldrar att de ska göra mer att hålla dem ihop. Ledas diskussion om sådant med 7/8 åriga?
Om vi hade varit i samma klass och vi hade varit extremt mogna 7-8 åriga så skulle vi har diskuterat länge och inte har läst särskilt mycket vilket är också en av mina farhågor med Förstagluttarna: diskutera man frågor riktigt så hamnar just läsinläring i bakgrund.
Tyvärr skulle jag nog har varit tyst som 7/8 årig och accepterat bokens beskrivning om hur barn är/bör vara.
Eldhäst: Din bild av mångfald är i själva verket "enfald". Att tro att inte 7- till 9-åringar skulle uppfatta de uppenbara skillnader som finns mellan den "infödda svensken" och t ex den aktivt troende iranska muslimska tjejen, killen från Somalia, eller grabben från norra Finland är rent ut sagt korkat. Självklart noterar ungarna att tjejen bär slöja, killen är färgad och att finnen - liksom kanske de andra nämnda - bryter på ett annat språk.
Ingen, säger ingen, kommer att uppfatta det som om olikheter saknas!!!
Därmed inte sagt att de inte kommer att behandla dem som jämlikar. Barn är klokare än vuxna - de konstruerar nämligen inte problem som inte finns. Vill de leka så gör det det, trots att Mamma tycker att "Mamma-Pappa-Barn" är patriarkalt och heteronormativt. Eller indianer och cowboys är kolonialt och imperialistiskt...
Min bild av mångfald är mångfald med så mycket som möjligt av ömsesdigt respekt. Att barn eller vuxna uppfattar skillnader/olikheter är inte en fråga här.
Frågan är att Förstgluttarna (Moa och Mille) ger en negativ bild av flickor och minoriteter. Utgångspunkten i läseboken (som inte är skönlitteratur) är fulla av samhällets traditionella fördomar som jag inte tror finns hos så små barn ännu. Om en pappa vill lära ut detta till sina barn är en sak. Men jag vill inte att det händer i skolans regi och i strid mot läroplanen.
Först suckade jag bara, men när jag skulle ta reda på mer och upptäckte att de här hysteriska föräldrarna med moralpaniken, tillsammans med en "jämställdhetsstrateg" utan pedagogisk utbildning håller på att på allvar FÖRBJUDA lärare att använda en modern, uppskattad och av barnen älskad läsebok - blev jag utom mig av raseri!
Vi MÅSTE kunna lita på att lärare vet vad de gör och kan se helheter, utan att några kvackare går in och tror att de vet något om saker de uppenbarligen inte förstår sig på.
Tänk om föräldrarna i Knutby skule kunna driva frågan om vilka läromedel lärarna skulle använda? Handen upp, alla som tippar på att evolutionsläran skulle ryka!
Aa!! Jag får svindel!
Det vore kanske på något sätt förståeligt om det fanns något fog, men Förstagluttarna är en gullig, klok berättelse om vanliga barn i en vanlig svensk klass. Av naturliga skäl kan den inte med exakthet skildra just Eldhästs skola (Moas klass har tre kärlekspar mot Eldhästs ett) men hur många böcker kan det?
Skönlitteratur är en viktig del av kursplanen i svenska - och till skönlitteraturen hör bland annat samtidsskildringar. Vad är det egentligen Eldhäst är rädd för? Att ditt barn ska kopiera Mille i boken och bli rädd för kossor? Eller att han ska kopiera Ruben och börja spela piano? Tänk om han får för sig att han kan bli kär i någon? Hjälp!
Barn och de flesta vuxna förstår att alla är individer och att alla är unika.
I rätt pedagogiskt klimat och med rätt pedagogiska verktyg kan de också få möjlighet att tolerera varandras olikheter. Låt lärarna hjälpa de som inte har kloka föräldrar nog!
Det handlar inte om att blunda för olikheter i mångfald; även mångfald bland flickor. Jag tycker det ska hyllas.
Förstagluttarna är faktiskt framtagen för att bli en läromedel (inte skönlitteratur: en stor skillnad från t ex Martin Widmarks Lasse och Maja serier). Den används av 7-8 åriga i klassrummet i skolan för läsinlärning. Det är en bok som alla elever i klassrummet är tvungna att läsa. Då måste den som läromedel leva upp till likabehandlingsplan och läroplan.
Förstagluttarna gör inte det.
Citat från likabehandlingsplan:
"Undervisning
Det är ett faktum att en del läromedel förmedlar en fördomsfull bild av
olika grupper i vårt samhälle. Det kan handla om stereotypa skildringar
av olika etniska och religiösa grupper, homo- och bisexuella personer och
personer med funktionshinder eller av män och kvinnor.
Många läromedel utesluter och osynliggör också olika minoriteter i sin skildring
av historien och verkligheten. Det kan leda till att vissa elever känner
sig kränkta. Det finns också risk för att undervisningen och läromedlen inverkar
negativt på förekomsten av diskriminering och trakasserier i skolan.
Skolan bör därför vidta åtgärder som rör både undervisningens form och
innehåll."
I läseboken beskrivs flickors beteende enfaldigt: men undantag av "Tjocka Berta" och beskrivs som våldsam.
I verkligheten är det en högre andel flickor som gillar sport (utan att vara särskilt våldsam), inte intresserar sig för kläder mm. I och med Förstagluttarna har bara en muslimsk tjej och bara en svart pojke blir de representanter för sina respektive grupper. Att ha Marjam som 7 årig med sjal på och en pappa som "bestämmer mycket" (jämförelse görs direkt med Moas mamma som "bestämmer mest"); och "kolsvarte" Victor som efterbliven och överkaxig, samt inte kan bo med hans pappa och plast-mamma, är negativa beskrivningar. Argument att sådan förekommer i samhället och är därmed en del av verklighet tar inte hänsyn till hur snävt det blir särskilt om man kommer ihåg att Förstagluttarna är läromedel: en jämförelse skulle kunna bli en klass med bara en "helt-svenskt" som råkar att ha alkoholiserade föräldrar. Det förekommer men det är knappast representativt. Andra exempel kan vara om incest, våldtäkt... Olämpligt för 7-8 åriga barn? Men det är också en del av verkligheten.
"Jag har inte alls samma bild av Förstagluttarna som Eldhäst. Jag tycker att barnen i boken uppträder som barn gör mest."
Det är det som är problemet. Personerna som är emot boken vill inte ha ett demokratiskt samhälle. Demokrati innebär för dem bara att det mest normalt förekommande blir dominerande. De vill ha dominans från det mest skruvade konstiga och minst förekommande. För dem är att något är ovanligt orsak i sig att hylla och förespråka det. Ju sämre nåt är ju ovanligare är det och ju mer vill de hylla det. Sådan ser logiken ut 2008. Må sämste man vinna.
Eldhäst! Förstår du inte att problemet är DINA vanföreställande tolkningar? Dina negativa ord om Victor ("efterbliven", "överkaxig") står INGENSTANS i boken. De står i DITT HUVUD. Bara Gud och psykoterapeuten vet var de kommer ifrån.
Och jo, Förstagluttarna är en skönlitterär text. Lika obligatorisk att lyssna till som t.ex. Pippi, Askungen, Hans och Greta, Martin Widmark och all annan litteratur läraren väljer att läsa för sin klass under första året i skolan.
Eldhäst skriver:
"I läseboken beskrivs flickors beteende enfaldigt: men undantag av "Tjocka Berta" och beskrivs som våldsam."
Det är helt befängt! INGEN i boken beskrivs som enfaldig! Moa är framåt, driven, modig, rolig, nyfiken, uppfinningsrik, omtänksam och klok.
(Obs! Detta är MIN tolkning av Moa. Naturligtvis vill jag inte tvinga på någon annan denna tolkning, för det finns ingen SANN tolkning!)
Hej Marie A: NOK skriva att man ska läsa boken i kontext. Om du gör detta skulle förstå detta om Victor som jag syftar till: att han är hos specialpedagog "mest" utan förklaring som en självklarhet att den svarta pojken skulle vara där mest. Att han skulle slås med en större pojke med karati (som han aldrig har tränat) för den har trakasserat sin "brud". Han svär mycket mmm.
Du använder ord "vanföreställande" men jag upplever att du har låga förväntningar av minoriteter själv så att du inte kan se att läseboken skildrar dem (oss) negativt. Man får komma ihåg att nyheter på TV inte är representativt.
Kom också ihåg att en läseboken som Förstgluttarna läses så gott som varje dag i nästa ett helt år. Det gör man inte med andra boken t ex Martin Widmark. (Har ingen problem att mina barn läser Dr Mugg för den anledningen. Men om det vore en läsebok skulle jag nog undra...men i för sig den påstås inte att skildra verklighet.)Det är därför kraven på just förstagluttarna och andra sådana läseboken läggs högt ur en jämställdshet perspektiv.
Jag är så för demokrati och för mig är det att alla barn får möjlighet att utveckla sig själv fritt från förlegade idéer. Förstagluttarna skildrar inte vårt samhälle idag.
Anonym:det mest normalt förekommande blir dominerande.
Jag kan inte önska det själv eftersom jag är svart och en kvinna.
Lövet: För mig handlar det inte om att ingen uppfatta olikheter. Utan att man beskriver olikheter på att just representativt sätt om/när det är relevant i en läsebok för 7/8 åriga.
Ps Jag använder inte ord som "vanföreställande" "skruvade konstiga" och "befängt" om andras inlägg för att jag tycker att alla har rätt till sina åsikter. Annars skulle det väl vara odemokratiskt...
För mig handlar det bara om läroplan/likabehandlingsplan mot skildringar i Förstagluttarna.
Hej!
Som kritisk till Förstagluttarna måste jag göra några reflektioner. Den olyckliga felciteringen "han är ju jude" vet jag inte var den kommer ifrån men tidningarna har ju citerat varandra där.
Tolkningen från text och bilder är mycket riktigt att han är ensam, välkammad, läsandes tjocka böcker, spelar piano - - - för att han är jude. Detta kan säkert ha misstolkats. Att det fått spridning skall man kanske inte bara lasta kritikerna för. Journalister har ju också ett ansvar att kolla.
Lika viktigt borde det vara att tänka efter vad man skriver och inte tappa respekten för andra i debatten. Tonen härinne känns onödigt hård med fördömmande ord om de som har andra åsikter än den egna.
Sakfråga:
"Skönlitteratur" är ett fristående verk av en författare där man kan förhålla sig till texten. Som ung, tonåring eller vuxen vet vi spelreglerna för hur det här går till. Även små barn kan absolut resonera kring frågeställningar.
Förstagluttarna är ett läromedel. Ingen - inte ens lärarna (!) - tänker sig att behöva förhålla sig till texten. Ett läromedel ifrågasätts inte, man tänker som läsare inte på att fundera över texten och en 7-åring i skolan som kämpar med ord och meningar får sig dessa stereotyper och schabloner av invandrare, traditionella kvinnobilder och för den delen - judar.
jag förstår tanken att de negativa bilderna bara skulle finnas i kritikernas egna ögon (eftersom man som försvarare av boken inte ser dem själv). Kritiken anklagas för att ha en skev bild helt enkelt.
Om vi tänker efter en smula så är ju boken också skriven med en sorts bild, ett perspektiv och en viss sorts utgångspunkt (som överensstämmer med lövet och anonym m fl)
Hur kan man ta reda på om ett läromedel i skolan håller måttet, var finns en neutral grund att stå på?
Jo, det finns rikligt med styrdokument. Det är de som gäller och det är då man måste titta på vad böckerna innehåller, hur upplägget är. (och hur man kan tolka bild och text) LPO 94 och alla de andra ganska talrika dokumenten som ALLA talar om samma sak när det gäller skolans roll och ansvar.
Skolan skall ju vara en föregångare, den instans som hjälper till med det där jättesvåra, att nästa generation skall bli bättre, mer jämställd, mindre rasistisk än vår.
Därför finns styrdokumenten.
Att detta är ett svårt ämne är vi många som kan vttna om och det handlar faktiskt inte alls om hur smart man är eller hur många universitetspoäng man har. En prrofessor emeritus eller en lokalvårdare på jobbet kan båda fullständigt gå bet på att alls se en genusfråga i debatten. Medan andra - med liknande mycket eller ingen utbildning fattar med en gång.
Ingen tycker alltså att upprörda försvarare av boken är dumma i huvudet.
Men man har ett ansvar att ge kritiken en chans, försöka sätta sig in i hur det tänks och om det kan ligga något i kopplingen till LPO 94. Det är inte säkert man instämmer, riksdagen var väl inte 100& enig när grunden till LPO 94 spikades men den finns och alltså har du och jag i ett demokratiskt land beslutat vad som gäller. Läs innantill alltså. Det gjorde en rektor i Söderhamn för ett par veckor sedan och boken åkte ut med omedelbar verkan.
Hade hon heller ingen pedagogisk utbildning tror ni?
Slutligen vill jag dela med mig av en klokhet som Tomas Saar, genusforskare på Karlstad Universitet gav mig:
Skolan är fångad i ett olikhetsperspektiv. Den lär ut att alla är olika men lika mycket värda.
För att vara tydlig pekar man då ut det som är olika och det som inte pekas ut är det man inte ser, vardagen, det självklara - normen.
På så sätt vidmakthålls skillnaderna, svarta med vita tänder, flickor i slöja som inte duschar efter gymnastiken, juden som spelar piano och MASSOR av utpekanden i boken. Plus lite mer lättgenomskådat; en fröken som är bra för att hon har fina kläder.
Boken befäster dagens fördomar och lär ut dem till små elever som kanske inte skaffat sig dem ännu UNDER TIDEN man lär sig läsa.
Det är naturligtvis förkastilgt och den bör tas bort helt och hållet.
mvh
Pappa, företagare och lärare i NO 4-9
Lyngey: SVD:s journalist angav som hon skrev "föräldern i Karlskoga" som källa till "Han är ju jude".
Hon skyller nu på nån ospecificerad "politiker som insett det solklara sambandet".
Självklart kan man debattera om en svenskbok skall vara normbrytande eller normföljande i sin utformning.
Det finns säkert (beroende på hur mycket man problemfokuserar) dåliga och mindre bra textavsnitt i böckerna (precis som Bibeln utgör en utmärkt källa för Fan själv att ösa ur), och självklart skall den utsättas för kritik som vilken annan bok eller lärobok som helst.
Problemet uppstår när ni förespråkar böcker som bara bekräftar er sanning - det är odemokratiskt (oavsett om ni tycker att er samhällsbild är finare än min, eller för den delen Marjams eller Rubens pappors, vilket er kritik antyder*).
Slutligen kan man diskutera ihjäl sig om huruvida det är rätt eller fel att barnen identifierar sig med en "verklig" samhällsbild eller serveras en ny utopisk (a'la Nordkoreansk pedagogik). Jag vet vad jag tror.
*) Det ligger en doft nedlåtande över kritiken om att Rubens intresse för skolan och musiken och Marjams slöja skulle utgöra "stereotyper".
Ett nedlåtande som är symptomatiskt för merparten av kritiken mot boken. VI vet minsann vad som är bäst, så det så. Ja så egentligen borde ingen annan ha "nån egen talan". (Kände du igen citatet Lyngey?)
Skicka en kommentar