fredag 30 januari 2009

Välkommen in i den kärnkraftsgenererade värmen

Idag deklarerar KD att de ändrar åsikt i kärnkraftsfrågan och att de kommer verka för att förbudet mot nya reaktorer hävs.

KD:s åsiktsförändring är efterlängtad och välkommen. Nu är chanserna större att vi kan få en modern energipolitik som på allvar kan bidra till en minskning av växthuseffekten och klimatförändringarna. Folkpartiet har ju länge drivit den här politiken och för att en förändring ska ske behövs det fler som trycker på.

En annan aspekt av detta är självklart vilken effekt det får för Folkpartiet. Ibland är det bra att vara i stort sett ensamma om en åsikt eftersom det binder folk till en. Samtidigt blir det nu lättare att arbeta för en förändring.

Min kollega Per Altenberg resonerar på sin blogg om att i vissa frågor har Folkpartiet länge arbetat mot opinionen men nu har opinionen (och en mängd andra partier) anammat FP:s politik. Han lyfter fram skolpolitiken, EU och kärnkraften. Jag skulle vilja lägga till euron men det kan vara för tidigt.

Det här är en framgång för vår politik - men är det lika säkert att det i dagens politiska miljö är lika bra för Folkpartiet?

Regeringen på arabiska

Regeringen har precis släppt ett av sina bästa informationsblad "Så styrs Sverige" på arabiska. Mycket bra initiativ! Ju mer information vi har om hur Sverige fungerar på de språk som talas av nyanlända desto bättre.

tisdag 27 januari 2009

Min mormor

Min mormor deltar idag inte i några minnesstunder över Förintelsen. För henne är Förintelsen närvarande varje dag. Hon vaknar fortfarande mitt i natten skrikandes av mardrömmar. Hon gråter fortfarande över förlusten av hennes lillasyster, Irene, som gasades i Auschwitz tillsammans med hennes mamma Laura.

När min mormor var 16 år vändes hennes trygga tillvaro i en liten stad i Ungern upp och ner och hon togs till Auschwitz där hon skildes från sin familj som mördades. Nästan ett år senare räddades hon från lägret Bergen-Belsen, utmärglad och sjuk av tyfus. Jag har svårt att sätta mig in i hur det är att förlora hela sin familj och tagen som slav när man är sexton år. I en tid när man ska gå i skolan, leka och bli kär blir man istället uppdragen ur sin tillvaro och tagen till ett helvete.

Idag är mormor 80 år. Hennes umbäranden under kriget har gjort henne flera år äldre och förutom de psykiska besvären med ångest, depression och mardrömmar har hon också fått fysiska krämpor. Jag märker att såren inte försvinner i hennes sinne. Snarare blir de större med åldern. Häromdagen berättade hon att hon inte längre minns sin systers röst, vilket gör henne ännu ledsnare.

Ibland tycker jag att min mormor är jobbig men samtidigt är hon en fantastisk person som tagit sig igenom kriget och byggt upp en ny tillvaro och familj i Sverige. Hennes historia får aldrig glömmas.


Artiklar: Sydsvenskan, DN, UNT, Kvällsposten, Expressen, Hallandsposten, DN, SvD
Uppdatering: Jag märker att en del bloggar likställer palestiniernas situation med Förintelsen, eller säger att palestinierna är det yttersta offren för Förintelsen. Det är mycket osmakligt och ett hån mot Förintelsens offer, dess överlevande och allas vår historia.

Krigsbrott ska utredas

Min principiella inställning är att krigsförbrytelser och övergrepp i krig ska utredas och om man finner att brott begåtts så ska de ansvariga lagföras. Många filmer har gjorts om detta ämne. en som påverkade mig mycket var "Casualties of War" med Sean Penn och Michael J Fox.

Jag blev därför ledsen att höra att Ehud Olmert sagt att alla israeliska stridande i Gaza ska få immunitet. Nyheten var dock förvrängd av TT och SR (inget ovanligt). Vad Olmert egentligen sade var att Israel ska ge all möjlig juridisk hjälp till de soldater som stridit för Israel.

I samband med konflikten i Gaza har uttrycket "krigsbrott" använts som ett slagträ i den politiska debatten. Främst från vänster- och Palestinahåll. Man har inte varit särskilt intresserad av att titta på fakta utan har från början dömt Israel som en grov förövare. Devisen "innocent until proven guilty" har aldrig varit aktuell för de flesta. Begreppet "krigsbrott" har blivit en del av den allmänna demoniseringen av staten Israel och har använts på ett kategoriskt och onyanserat vis.

På ett sätt förstår jag Israel när man motsätter sig att gå med i ICC. Det internationella samfundet ser inte Israel på ett objektivt sätt och man diskrimineras ständigt i FN-sammanhang. Inget säkerhetsråd samlas och ingen skriker "krigsbrott" när Israel anfalls och raketer regnar ner över civilbefolkningen. I många länder anmäls israeler för krigsbrott som en del av en politisk kampanj för palestinier. En intressant artikel som belyser kriterierna är denna med Prof. Natan Lerner.

Samtidigt pågår det runt om i världen en mängd konflikter där man kan misstänka att krigsförbrytelserna är ännu grövre, utan att det internationella samfundet blir särskilt upprört. I dagarna pågår t ex ett krig på Sri Lanka där regeringstrupper slagits mot en terrororganisation. För Israel syns detta som att det internationella samfundet har en dubbelmoral där Israel ensamt ansätts och pekas ut. Den israeliska armén, IDF, är ju också den armé i världen som har striktast "codes of conduct" när det gäller behandlingen av civila. Israel har också en tradition av hårda egna granskningar. Se tex denna brittiska kommentar:



Oavsett detta får övergrepp inte ske. Och om det finns misstankar om övergrepp och förbrytelser måste detta undersökas. Det är då viktigt att det sker på ett opartiskt och objektivt sätt. Och att alla parters agerande undersöks, inklusive Hamas, och att ingen sida granskas hårdare än den andra.

Inom det här rättsområdet är det också mycket som är oklart och när det gäller vissa frågor finns det inga tydliga riktlinjer. Frågor som är viktiga för det internationella samfundet att reda ut är t ex:

Vad är proportioneligt våld när man rättfärdigt svarar på angrepp enligt artikel 51 i FN-stadgan (den om rätten till självförsvar)?

Vilken är ansvarsfördelningen när det gäller civilas säkerhet när en part använder civila som sköldar, använder civila byggnader som militära installationer och avskjutningsramper? I vilka lägen får man och i vilka lägen får man inte skjuta tillbaka om man blir beskjuten från ett civilt område?

Hur beakta frågan om uppsåt? Är det en förmildrande omständighet om man av misstag (utan uppsåt) skadar eller dödar civila? Kan det övehuvudtaget vara fråga om ett krigsbrott vid ett sådant tillfälle?

Uppdatering: Jag läste precis denna intressanta artikel av en brittisk soldat.

Relaterade artiklar: Svd, TV4, Sydsvenskan, DN, Expressen, SR, Aftonbladet, SII, DN, Svd

fredag 23 januari 2009

Katjing!

Katjing! Så föreställer jag mig att det låter när man får mer pengar. Och det får jag idag. Det tredje steget i jobbskatteavdraget är nu verklighet och om man jämför med 2006 innan Alliansen kom till makten är det stor skillnad.

Jag gick in på jobbskatteavdrag.se och fick uträknat att jag får behålla ungefär 2300 kronor mer per månad nu än när sossarna satt vid maketn. Och allt detta utan att Sverige har behövt tumma på vård, skola eller omsorg. Fantastiskt!

torsdag 22 januari 2009

Sossarna lurar Bergstrand på DN Debatt

Dagens DN Debatt är ett typexempel på hur man ska sälja in något på denna åtråvärda plats. Artikeln i sig innehåller inget spektakulärt som egentligen förtjänar att smällas upp på en så stor plats. Det politiska utspelet från Astudillo och Österberg är endast:
Just nu behandlar vi de idéer vi mött. Det är en rik flora förslag från en levande rörelse - och det är ännu för tidigt att ge en rättvisande beskrivning av helheten.

Mycket torftigt. Men av någon anledning älskar Mats Bergstrand, chefredaktör på DN när politiska partier idkar självkritik. Det som fick Bergstrand på kroken var sannolikt:

Men vi ska också vara uppriktiga i vår självkritik: Även under vår tid blev kvaliteten för låg i många arbetsmarknadsinsatser.

Bra PR-arbete från sossarnas sida. Jag har tidigare skrivit om detta här.

Två akademiker blajar om enstatslösning

Lyssnade på P1-morgon idag och då diskuterade Torbjörn Tennsjö och Ulf Bjereld idén om en enstatslösning i Israel/Palestinakonflikten. Mer världsfrånvänt får man leta efter.

Tesen var att det var konstlat att bilda stater baserat på etnicitet. Ett mycket konstigt resonemang med tanke på att de flesta stater idag är bildade just på den grunden. Hela Europa är väl ett lysande exempel på just det. Faktum är att trenden i världen är att allt fler stater bildas på grundval av etnicitet. Kosovo är det senaste exemplet i en lång rad på Balkan men trenden märks även på andra ställen som i Irak och i andra delar av Mellanöstern. En stor del av världens konflikter beror ju också på att kolonialmakterna hade en tendens att dela in världen i länder utan att ta hänsyn till etniska gränser. Folk vill helt enkelt ha självbestämmande.

Ingenting i en stat grundad på etnisk samhörighet innebär dock att inte fulla rättigheter ska ges till alla invånare oavsett om man tillhör majoriteten eller inte.

När det gäller Israel och Palestina låter det helt befängt att försöka sammanjämka två folk med så olika historia, religion, kultur och samhällssyn i samma land. Utsikterna att lyckas är små. det är ju knappt så att Belgien klarar det och flamländare och valoner är mycket närmare varandra än judar och palestinier.

Bjereld tillstod att utsikterna för en enstatslösning var små men att det var något PLO ville ha ända fram tills Oslo-processen. det måste man säga var en sanning med modifikation. Det PLO ville ha var en palestinsk stat, helst utan judar men i värsta fall skulle judar kunna få bo där.

Det är också i stort sett vad en enstatslösning skulle innebära; judarna skulle så småningom hamna i minoritet, man skulle förlora sitt självbestämmande och återigen bli förpassad till att vara en utsatt minoritet boende i andra länder.

Jag tror att den socialistiska utopiska tanken om att världen inte ska ha några gränser är död. Det vi ser är istället en utveckling mot fler stater men som ofta samarbetar över gränserna ekonomiskt (se EU, Mercosur etc). Detta borde även kunna bli lösningen för Mellanöstern så småningom.

torsdag 15 januari 2009

Antisemitismen bubblar upp över ytan

Det verkar som om konflikten i Gaza har blivit ett tillfälle för många att tycka det är legitimt att yttra sina antisemitiska åsikter. Vi läser allt mer på bloggar och i andra medier om zionistiska konspirationer, hämndlystna judar och likställandet mellan Förintelsen och Gaza.

I en morgonsoffa på SVT hörde jag det gamla mp-språkröret Birger Schlaug hänvisa till Israels agerande som "gammaltestamentsenligt", vilket är ett klassiskt antisemitiskt grepp.

SMS-upprop sprids om att vissa affärer med judiskt ägande stöder den israeliska krigsmaskinen vilket i vissa fall lett till vandalisering.

Det är tragiskt att människor inte kan hålla isär saklig kritik mot Israel och antisemitism. Försvaret är också ofta "Typiskt judarna att anklaga folk för att vara antisemiter bara för att de kritiserar Israel". Det blir en sorts dubbelvolt i antisemitism.

I andra länder har det gått ännu längre. I Danmark skottskadades två israeler av en ung muslimsk man. Det är oacceptabelt och avskyvärt att det svenska samhället verkar ha en större tolerans för antisemitism när mellanösternkonflikten trappas upp. Och det är sjukt att det finns människor och organisationer som tycker att våldet mot civila judar varhelst i världen är legitimt.
Uppdatering: Sydsvenskan rapporterar om ett nytt hatbrott mot Judiska församlingen i Malmö.

onsdag 14 januari 2009

Partiledardebatt och Gaza

Tillbaka på bloggen efter ett lååångt juluppehåll.

Sitter och lyssnar på partiledardebatten i bakgrunden och noterar att Lars Ohly använde hela sin replik mot statsministern till att spy galla över Israel och ge uttryck för sitt Israelhat. Jag blev imponerad över Fredrik Reinfeldts svar där han tydligt tog avstånd från våld men samtidigt lyfte fram att konflikten mellan Israel och palestinierna är en konflikt mellan två parter (minst - min anmärkning) där båda har ansvar för att en fred ska uppnås.

Uppdatering: Jan Björklund (fp) gör just nu sitt anförande. Han är den enda partiledare hittills som lyft fram det faktum att Hamas är den part som är ansvarig för att konflikten brutit ut samt att Hamas inte vill bygga en palestinsk stat på Gaza och Västbanken utan på ruinen av staten Israel. Han lyfte även fram den ökande antisemitismen i Europa på grund av konflikten. Tack för detta!

Se debatten här.

Angående det folkrättsliga på Gaza kan jag rekommendera att läsa det Daniel Nord säger idag i DN samt en artikel av folkrättsprofessorn Göran Lysén på Newsmill.

Förre rättschefen på FN, Hans Corell, gör tyvärr som vanligt bort sig när det gäller sina historiska kunskaper om konflikten när han sluter sig till den historiska felaktiga åsikten att Västbanken och Gaza tillhört en palestinsk stat innan 1967. Palestinierna gör idag anspråk på dessa områden (Hamas på ännu mer) och det med rätta. men detta måste förhandlas fram för att en fred ska kunna åstadkomma.