Kan segregation vara positivt?

Jag såg att min bekant Håkan Boström skrivit en intressant ledare i DN idag om att segregation inte behöver vara ett problem. Han pekar på att bosättning bland vänner och bekanta ofta kan vara positivt för att lyckas skaffa sig arbete och försörjning eftersom de sociala nätverken man har tillgång till kan vara mycket hjälpsamma.

Det ligger mycket i detta och det finns flera exempel på den här typen av "positiv" segregation särskilt från USA med Chinatowns, Koreatowns, olika Jewish eller Italian neighborhoods. För att det ska fungera krävs dock minst två saker. Dels måste bosättningen vara självvald. Påtvingade getton skapar inga möjligheter. Dels måste arbetsmarknaden i stort vara öppen för dessa människor. Det är främst det sista som är ett problem i Sverige. Det finns en stor dold diskriminering här som hindrar invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Sedan så har vi en arbetsrätt vars uppbyggnad drabbar invandrare och ungdomar negativt. Eftersom man enligt turordningsreglerna i LAS inte får behålla de som är bäst utan de som arbetat längst så blir det så att invandrare och ungdomar som är nya på arbetsmarknaden åker ut först.

Samtidigt rapporterar DN att rekordmånga asylsökande fått jobb. Det här visar på att regeringens arbetslinje varit positiv för integrationen. Det visar också att regeringen, genom att skicka en annorlunda signal (vi har ju ännu inte på statlig nivå genomfört vår politik ännu - det kommer i vår) än den gamla s-regeringen, fått kommuner att tänka om i hur de arbetar med sitt flyktingmottagande.