Rådet för diktaturers inbördes beundran

Jag är en stor vän av internationellt samarbete och multilateralism. Därför blir jag uppriktigt bedrövad när jag ser hur FN mer och mer korrumperas av sina egna medlemmar.

FN:s råd för mänskliga rättigheter bildades för att råda bot på FN:s undermåliga arbete med mänskliga rättigheter. Tyvärr har rådet blivit en plattform för diktaturer att hålla undan verkliga MR-problem från dagordningen.

En viktig reform var rådets "Universal Periodic Review (UPR) mechanism" som på ett "objektivt" och "icke-politiserat"skulle undersöka medlemsländernas uppfyllande av sina åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter. Jag kom ihåg när Jan Eliasson (som var med och designade rådet) uttryckte sin stolthet över reformen. Undrar vad han skulle säga idag?

Organisationen UN Watch följer FN:s arbete och har nyligen släppt en rapport om FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Det är deprimerande läsning. UPR-sessionerna har inte fungerat alls. De har istället blivit ett forum för diktaturer att hylla varandra. Endast 8 av rådets 47 medlemmar har använt UPR på ett konstruktivt sätt.

Bara i förra veckan sades följande om situationen i Kina:

Egypten prisade Kinas "endeavor to protect human rights and socio-economic development" och sade "we understand the need of China to keep the death penalty." Iran gratulerade Kinas "efforts to promote human rights" och lyfte fram "the negative impact of the internet," uppmanade Kina att utöka censur för att förbjuda "defamation of religion." Kuba prisade Kina som ett "exceptional country," och uppmanade Kina att verkställa "stict compliance with law. . . to prevent people disguised as human rights activists from trying to destroy the state."

Det är svårt att idag se FN som ett föredöme när det gäller MR elle rinternationella frågor. Istället får man se det som produceras där som en bild av hur det står till i världen. Den bilden är inte ljus.