torsdag 22 januari 2009

Två akademiker blajar om enstatslösning

Lyssnade på P1-morgon idag och då diskuterade Torbjörn Tennsjö och Ulf Bjereld idén om en enstatslösning i Israel/Palestinakonflikten. Mer världsfrånvänt får man leta efter.

Tesen var att det var konstlat att bilda stater baserat på etnicitet. Ett mycket konstigt resonemang med tanke på att de flesta stater idag är bildade just på den grunden. Hela Europa är väl ett lysande exempel på just det. Faktum är att trenden i världen är att allt fler stater bildas på grundval av etnicitet. Kosovo är det senaste exemplet i en lång rad på Balkan men trenden märks även på andra ställen som i Irak och i andra delar av Mellanöstern. En stor del av världens konflikter beror ju också på att kolonialmakterna hade en tendens att dela in världen i länder utan att ta hänsyn till etniska gränser. Folk vill helt enkelt ha självbestämmande.

Ingenting i en stat grundad på etnisk samhörighet innebär dock att inte fulla rättigheter ska ges till alla invånare oavsett om man tillhör majoriteten eller inte.

När det gäller Israel och Palestina låter det helt befängt att försöka sammanjämka två folk med så olika historia, religion, kultur och samhällssyn i samma land. Utsikterna att lyckas är små. det är ju knappt så att Belgien klarar det och flamländare och valoner är mycket närmare varandra än judar och palestinier.

Bjereld tillstod att utsikterna för en enstatslösning var små men att det var något PLO ville ha ända fram tills Oslo-processen. det måste man säga var en sanning med modifikation. Det PLO ville ha var en palestinsk stat, helst utan judar men i värsta fall skulle judar kunna få bo där.

Det är också i stort sett vad en enstatslösning skulle innebära; judarna skulle så småningom hamna i minoritet, man skulle förlora sitt självbestämmande och återigen bli förpassad till att vara en utsatt minoritet boende i andra länder.

Jag tror att den socialistiska utopiska tanken om att världen inte ska ha några gränser är död. Det vi ser är istället en utveckling mot fler stater men som ofta samarbetar över gränserna ekonomiskt (se EU, Mercosur etc). Detta borde även kunna bli lösningen för Mellanöstern så småningom.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan kanske vara av intresse att enstatslösning likaledes förordades av Muammar Qaddafi i en artikel i NY Times igår.

F.ö. noterar jag att även Bjereld i debatten uttrycker sitt principiella ogillande mot statsbildningar baserade på en specifik etnicitet och/eller religiositet; att du som liberal inte syns dela denna grundsyn förvånar mig något.

/Daniel

Uno sa...

Är det verkligen så omöjligt med samlevnad i en gemensam stat? Tycker du att Sverige borde delas upp i delstater - för muslimer, judar, asatroende, kristna osv...
Det bor ju en hel del araber i Israel utanför Gaza och Västbanken - är denna minoritet svårt förtryckt av den judiska majoriteten? Är det dagliga och dödliga konflikter mellan dessa araber och judar?