Den politiska hemvisten

Jag tycker alltid att det är spännande att gör politiska tester på nätet. Vart hör jag egentligen hemma? Har jag engagerat mig i rätt parti? Vilka andra partier ligger mig nära? Hittills så verkar det som om jag känner mig själv förvånansvärt bra.

Hans Bergström skriver i DN om ett test som Åke Ortmark låtit de politiker han intervjuat göra. De flesta av dem har också hittat rätt parti enligt deras ideologiska övertygelse men det finns några intressanta undantag. Jan Eliasson t ex är egentligen folkpartist och EU-kandidaten Marita Ulvskog är lika mycket vänsterpartist som socialdemokrat.

Frågan är då hur det kommer sig att personer med något oklar ideologi ändå engagerar sig och tar sig upp inom partier som de egentligen inte hör hemma inom. Handlar det cyniskt om politiska karriärmöjligheter? I vissa fall är et säkert så men för de allra flesta handlar det nog om att man hittat en gemenskap på det sociala planet. Man har engagerat sig, skaffat vänner och så har det rullat på. Omvänt så fungerar nog också politiken så att man kanske från början går med av sociala skäl och sedan formas ens åsikter av den miljö man befinner sig i. Ju längre och tidigare man engagerat sig desto mer övertygas man om just "sin" rörelses åsikter.