Jag har JK-anmält demonstrationen i Malmö

På Erik Svansbos blogg blev jag uppmärksammad på en ramsa som skanderades i det anti-israeliska demonstartionståget i Malmö. Ramsan är på arabiska och heter "Khaybar, Khaybar".

En översättning av ramsan är:

Khaybar Khaybar ya Yahoud, jaish Muhammad saufa ya‘ud
[Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé skall återvända]

Den refererar till ett anfall av Mohammad på ett judiskt samhälle särskilt en stam år 629 vid oasen Khaybar i nuvarande Saudiarabien. Striden slutade med att Mohammeds armé dödade 93 judar och skickade ett stort antal i exil. Ni kan läsa mer om det här, här och här.

Jag har skickat in en anmälan till JK med en uppmaning att titta på om det här kan klassas som "Hets mot Folkgrupp". För mig känns det som att om man på en offentlig plats piskar upp en sådan stämninng mot den judiska folkgruppen med sådana ord, då kan det röra sig om ett lagbrott. Men jag är ingen expert på definitionerna i lagen så vi får se vad JK säger. Ni kan själva göra er bedömning genom att titta på den här filmen (Lägg också märke till Hamas-flaggan):



Länks: SvD, DN, AB, Exp, SvD2

Antisemitism på Norrköpings stadsbibliotek

På Norrköpings stadsbibliotek har den lokala Palestinska Föreningen en utställning med anledning av det senaste kriget i Gaza. Så långt har jag inga problem.

Det är när jag läser att utställningen likställer situationen i Gaza med Förintelsen som jag blir upprörd. Detta är ännu ett exempel för att gränsen flyttats i vårt samhälle när det gäller vad som är rumsren antisemitism. Att likställa palestiniernas situation med Förintelsen är en modern form av antisemitism. Dels så förringar man Förintelsen och försöker göra om historiska fakta och dels så försöker man utmåla Israel som en nazistisk stat. Det sistnämnda är naturligtvis en extra grov förolämpning med tanke på att det var just det judiska folket som utsattes för ett industriellt folkmord av nazisterna.

Det finns många konflikter man rent faktamässigt kan dra paralleller med när det gäller Israel-Palestina. Förintelsen är inte en av dem.

EU har en arbetsdefinition av antisemitism. I den står det bl a följande:

Examples of the ways in which Antisemitism manifests itself with regard to the State of Israel taking into account the overall context could
include:

• Drawing comparisons of contemporary Israeli policy to that of the Nazis

Ordföranden i förening deklarerar också öppet denna ståndpunkt när han, Ibrahim Mohsen, säger:

Det som skedde i förintelsen var fruktansvärt och alla människor sade att det ska aldrig hända igen, men det händer nu igen.

Skäms Ibrahim och skäms Stadsbiblioteket i Nörrköping för att man inte har mer koll på vad antisemitism är!

Uppdatering: Läser nu att utställningen plockas ner. Bra! Men trist att det behövs media för att personal på biblioteket ska känna igen antisemitism.

Uppdatering igen: Vi passa på att tacka min partivän Mathias Sundin i Norrköping för att han uppmärksamamde detta och handlade kraftfullt.

Min mormor

Min mormor deltar idag inte i några minnesstunder över Förintelsen. För henne är Förintelsen närvarande varje dag. Hon vaknar fortfarande mitt i natten skrikandes av mardrömmar. Hon gråter fortfarande över förlusten av hennes lillasyster, Irene, som gasades i Auschwitz tillsammans med hennes mamma Laura.

När min mormor var 16 år vändes hennes trygga tillvaro i en liten stad i Ungern upp och ner och hon togs till Auschwitz där hon skildes från sin familj som mördades. Nästan ett år senare räddades hon från lägret Bergen-Belsen, utmärglad och sjuk av tyfus. Jag har svårt att sätta mig in i hur det är att förlora hela sin familj och tagen som slav när man är sexton år. I en tid när man ska gå i skolan, leka och bli kär blir man istället uppdragen ur sin tillvaro och tagen till ett helvete.

Idag är mormor 80 år. Hennes umbäranden under kriget har gjort henne flera år äldre och förutom de psykiska besvären med ångest, depression och mardrömmar har hon också fått fysiska krämpor. Jag märker att såren inte försvinner i hennes sinne. Snarare blir de större med åldern. Häromdagen berättade hon att hon inte längre minns sin systers röst, vilket gör henne ännu ledsnare.

Ibland tycker jag att min mormor är jobbig men samtidigt är hon en fantastisk person som tagit sig igenom kriget och byggt upp en ny tillvaro och familj i Sverige. Hennes historia får aldrig glömmas.


Artiklar: Sydsvenskan, DN, UNT, Kvällsposten, Expressen, Hallandsposten, DN, SvD
Uppdatering: Jag märker att en del bloggar likställer palestiniernas situation med Förintelsen, eller säger att palestinierna är det yttersta offren för Förintelsen. Det är mycket osmakligt och ett hån mot Förintelsens offer, dess överlevande och allas vår historia.