Förlegad syn på makt

Idag grämer sig LO över att ca 50 av de rikaste tjänar mycket mer än en industriarbetare.

Själv missunnar jag inte folk att tjäna mycket pengar. Det som är viktigt är att vi har ett samhälle som garanterar så många som möjligt samma förutsättningar i form av bra skola, sjukvård och omsorg. men även bra förutsättningar att tjäna pengar, starta företag och uppfylla sina drömmar. Sedan kan självklart resultaten bli väldigt olika för olika människor. Entreprenörer och företagare är ju också de som sedan ska anställa alla industriarbetare så de är ju allra viktigast för att folk ska kunna få jobb. Jag tycker också att rapporten är allmänt studiefientlig. Det är ju inte konstigt att människor som investerar flera år i akademiska studier ofta tjänar mer än de som int evalt att göra samma investering.

DN-debattartikeln tar inte heller upp om det är så att Industriarbetare har fått det bättre sedan 1950. Och det är ju det som är den viktiga frågan. Men det kanske tas upp i själva rapporten? Rapporten visar också att de flesta av de som LO ser som de mäktigaste i Sverige inte alls tjänar särskilt mycket mer än industriarbetare.

LO visar också upp en förlegad syn på makt. Man hänvisar till de parametrar som var gällande i det gamla industrisamhället; innehav av finansiellt kapital. I dagens informationssamhälle består makt av så mycket mer: kunskap, nätverk, kontakter, trovärdighet och medianärvaro.

Hela rapporten osar populism och förlegad klassretorik. Särskilt när man tänker på att alla industriarbetare endast jämförs med de 198 (enligt LO) mäktigaste personerna i Sverige.

Alexander Bard - Sociologen

Liberal Mångfald Stockholm, där jag är vice ordförande, hade idag bjudit in Alexander Bard att hålla ett föredrag. Alexander Bard är ju inte bara popartist och låtskrivare utan också debattör, författare och forskare i sociologi. Numera är ju Alexander också folkpartist och har startat en liberal klubb som heter Liberati vars medlemmar strävar efter att väcka nya idéer och förslag till samhällsdebatten.

Alexander presenterade sin sociologiska teori om nätokrater - det nya paradigmets (informationssamhällets) elit. Han delade på ett fascinerande sätt in historien i fyra paradigmer baserade på kommunikationsteknik (talspråk, skriftspråk, massmedia och IT). Utefter dessa fyra paradigmer förklarade han hur de olika samhällena var uppbyggda med sina olika maktstrukturer. För en nätokrat är inte pengar det viktigaste utan kombinationen av uppmärksamhet och trovärdighet. I nätokratens samhälle är inte individen det viktigaste utan möjligheten att dela upp sig i flera jag beroende på i vilket sammanhang man verkar.

Föredraget var otroligt intressant och utmanar oss inom politikem att tänka nytt. Det är svårt för gamla klassiska partier att anpassa sig från envägskommunikation till flervägskommunikation och nätverkande. De politiska partierna har börjat använda sig av nya arenor t ex on-line, men man gör det på ett gammalt sätt. Se t ex på sossarnas You Tube filmer. De gör inget nytt utan visar bara upp samma tråkiga skit fast på nätet också. Men nätet är inte bara en ny kanal utan också ett nytt sätt att kommunicera.